BILDEN ÄR TAGEN HEMMA HOS MIG, NÄR JAG BODDE I ETT HUS UTE PÅ LANDET UNGEFÄR EN MIL SÖDER OM NORRTÄLJE, I VARDAGSRUMMET DÄR JAG HADE TVÅ BOOGIEFÖRSTÄRKARE, EN FENDER BASSMAN, OCH TVÅ MALMBERG- HÖGTALARE MED TVÅ FEMTONTUMS LANSING ELEMENT I VARJE LÅDA, SOM JAG BRUKADE KRÄMA PÅ GANSKA ORDENTLIGT. NÄRMASTE GRANNE BODDE TREHUNDRA METER UNGEFÄR FRÅN MIG

Den här skivan är slut hos Silence, och för nuvarande finns inga planer på nytryck.

Gå tillbaks till skivsidan utan att passera GÅ!

Det låter ju rätt speciell, om jag får säga det själv. Den är inspelad på en 8 kanalsbandspelare i Studio Decibel, 1978 mellan kl sex-sju på kvällen till åtta-nio-tiden på morgonen under drygt en vecka. Jag kommer inte ihåg om det var tidig sommar eller sen, men jag kommer ihåg, att jag, efter att ha sovit några timmar i ett rum på studion som jag fick låna, gick upp till Hälsans Hus, Fjällgatan, och åt frukost, medans andra matgäster satt där och åt lunch.
 Jag är helt ensam på skivan. Åtta spår gitarr, mer eller mindre distade, oftast mer. En av gitarrerna har en tidig oktavdist, som ger basljudet. Distpedalerna var Vox och Fuzzface. Gitarren en Malmbergare. Allting kopplades rakt in i mixerbordet, vilket ger ett extremt trasigt ljud.

 Det fanns inga click-track i studion, så tempot är inte helt stabilt på vissa låtar, och jag sträcker ut en del låtar kanske lite väl länge, kan man tycka idag, men det var meningen så, eftersom det är små förändringar i dom olika verserna, som jag tyckte var viktigt att få med. Låtarna är sådana som vi aldrig tog upp med Kebnekajse, men som jag tyckte väldigt mycket om. Till exempel:

som, liksom "Räven raskar över isen", är stycken som har något zenbuddistiskt över sig.  Dom maler på i oupphörliga repriser, som förändras lite för varje varv. Inte mycket, men lite.
 Mungalåten tycker jag är jättevacker, och trettondagsmarschen har i sig ett skönt gung, som jag frös på ordentligt, när jag höll på med den.